Höst

Hösten är en perfekt låtskrivartid. Det är något inbyggt i hösten som gör att man får en kreativ nyandning på nåt sätt. Låtuppslag singlar ner med löven i parken och strofer kommer flygandes med krispiga vindar från havet. Man blir poetisk av att bara sticka ut näsan och andas.

Jag har två låtprojekt framför mig.

Ett uppslag som en god vän och jag pratade om under djupa diskussioner och som känns som ett givet låtstoff. Känslan av att gå runt i en vardag, i allt man måste, som ett skal som trampar runt men med en längtan efter att få leva ut i det man älskar. Känslan av att man inte är sig själv, fullt ut, i en tillvaro full av förväntningar och press på att det är allvar, att man har ett ansvar, att det helt enkelt inte ska vara lätt.

Och så ett uppdrag som kan tyckas simpelt, men som jag tror kan bli en riktig utmaning: Att skriva någonting glatt. Jag reflekterar inte så ofta över detta, men när jag tänker efter så berör mina låtar oftast allvarliga ämnen, det känns viktigt att ha det djupet för mig. Jag vill inte skriva något glättigt. Och melankolin ligger nära, den bara finns där naturligt i mitt låtskrivande. Men på samma gång – man kan väl skriva något glatt som samtidigt har tyngd – eller? Detta, mina vänner, ska jag ta reda på! Ni är inbjudna att ta del av processen. Och resultatet.

Nu, när hösten kryper allt närmre inpå, antar jag utmaningen.

Höst på Ön

Tack för senast!

Spelningen i lördags var väldigt mysig, trevlig, lite nostalgisk. Många minnen kom över mig av att gå in på gamla mellan- och högstadieskolan, entra musiksalen som så många gånger förr. Fast för så länge sedan.

Här lades liksom grunden till så många saker, bestående grundpelare i mitt liv (syftar inte på ekvationer eller svenska kungars födelseår här…förvisso bestående fakta, men inte särskilt bestående i mitt minne iallafall) – här fanns den trygga barndomen med familjen, här fann jag hjärtlig och äkta vänskap, här fanns den lunkande, fridfulla tillvaron i lilla byn, här gick jag med fiolfodralet på ryggen på väg till fiollektionerna, här lärde jag mig spela Haydn och Mozart och en och annan folkvisa, här gick jag Luciatåg och njöt av den långa tonen i ”strålande stjä-ä-rna”. Man inser att även om saker förändras, växer, omformas, faller bort och kommer till så lades här grunden för så mycket som är jag idag.

Vill säga Tack till er som kom och lyssnade! Underbart att få sjunga för er.

SofieStenervikGitarr

Från replokalen

Repar inför lördagens spelning. Kommer köra egna låtar, men också några covers. När jag väljer covers tycker jag det är roligt att välja låtar som ligger rätt långt från min genre och stil, det är lite mer av en utmaning och oftast så upptäcker man saker i låten som man kanske inte tänkt på tidigare, en textrad, en melodifigur eller en känsla.

Den här låten har det flitigt gjorts covers av på sistone, jag kände att jag också vill göra en! Jag skippar dock Keso-asktrummandet, även om det är riktigt coolt, hade blivit rörigt bara känner jag, med gitarren och allt. Har inte riktigt den koordinationen. Än.

Och snälla, rara, ha överseende med den hemska bilden, jag tycker faktiskt det är lite skämsigt… med underifrån perspektiv och allt. Menmen – jag bjuuuder på det. Från mitt lilla musikkrypin. Generöst va?

 

SofieStenervikCover

Spelning lördag 15/9

Sofie Stenervik

Lördag den 15 september spelar jag på Veberöds Kulturförenings nystartade Musikfestival. Ungefär vid 13.30 står jag på scen i Svaleboskolans musiksal (hej nostalgiska kabaréminnen! Här har jag bland annat i mitten av 90-talet mimat till Jan Johansens ”Se på mig” med kajal i hela ansiktet).

Utöver att lyssna på mig kan man bland annat höra klassisk gitarr, se på dans och äta soppa.

Se programmet här.

Jag tror det kommer bli trevligt – Välkomna!